En vacker föreställning

Ikväll bjöd solen på en vacker föreställning när den gick ner. Frida bjöd även hon på en föreställning när hon gick med protesen. Men det var först  efter lite trugande som vi fick vi henne att prova den. Hon har inte velat använda den på sistone eftersom den inte suttit riktigt bra. Den har bara trillat av och dessutom varit för lång. Vid senaste besöket hos sjukgymnasten fick vi problemen åtgärdade. Vi lyckades övertyga Frida om att det skulle gå bra med protesen nu och efter en stund provade hon den. Hon gick glatt, dock med hjälp av mig eller Håkan som hon inte vågade släppa taget om. Hon provade även att gå med protesen ute på altanen och sparkade t.om. lite boll, vilket hon tyckte var jätteroligt! Jag tror att vi inte kommer att behöva truga henne imorgon, när hon ska gåträna.

 

Håkan tar en paus i båtrenoveringarna och umgås lite med Frida (bara mössan syns av henne)

 

 

Bild tagen från vår altan i kväll.

Yohio och godistårta - en guldkantad vardag

Idag var det en bra dag tyckte Hilda. Hon räknade upp fyra anledningar. Jag återger dem.

1. Lillasyster är inte hemma (hon är på ortopeden i Linköping på återbesök efter operationen) och hon fick vara själv med mig.

2. Hon hittade två program om Yohio på SvT-play.

3. Hon har bakat en rulltårta och fått dekorera den alldeles själv.

4. Hon tog isär en speldosa och upptäckte hur den fungerade.

 

 

 

 

 

 

...Välkommen vår!

Så kom äntligen våren och alla vårsysslor med den: båtar ska i, båtmotorer ska starta, cyklar ska cyklas och trädgårdsmöbler och grillar ska fram, rabatter ska snyggas till och Hilda vill fiska! Under veckan som gått har vi hunnit med lite av varje av de flesta vårsysslor. En dag när jag var på jobbet, så var barnen och Håkan ute på första båtturen.



Hilda älskar att fiska. Häromdagen såg hon att hennes favoritprogram "Fiska med Anders" var tillbaka på SVT, och då blev hon inspirerad och ville fiska själv. Det hjälpte inte att vi sa att det inte skulle nappa på bryggan - abborarna flyttar dit först när vattnet har blivit varmare - hon skulle fiska ändå. Naturligtvis blev det inget napp, men barnen tyckte att det var roligt ändå. Och jag fick en fin bild!



Provstart av motorn och provsittning av båten. Frida har bara varit hos oss i ett halvår, men hon är ändå med i allt som sker och tar det så naturligt - som om hon alltid hade varit hos oss.

 

 

 

 

 

 

 

Adjö vinter...

Vi har haft en jättefin vinter här i Gryts skärgård. Snön kom i december och försvann först den här veckan.  Det har dessutom legat en fin is i sundet där vi bor. Det har vi utnyttjat flitigt genom att åka mycket skridskor.Ett par dagar gick det även att åka långfärdsskridskor på Flisdjupet - öppet hav - och vi tog tillfället i akt att prova isen. Det var en fantastisk känsla att för första gången kunna åka skridskor där.

Sex av veckorna var dock  tuffa för oss alla, framförallt för lilla Frida. Hon genomgick en höftledsoperation och var gipsad från bröstkorgen och hela vägen ner. Hon kunde inte ta sig fram själv, utan vi var tvungna att bära runt henne och ha henne i vår famn mest hela tiden. Till vår stora glädje blev operationen lyckad. Nu finns alla förutsättningar för henne att klara av att börja träna med sin benprotes.

Jag avslutar den här vintern med några bilder.

Storm i december

Skärgårdstaxin passerar i sundet där vi bor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sista längdåkningsturen

När vi åkte hem från vår skidresa i Branäs, veckan efter påsk, så åkte vi igenom ett snöfattigt södra Sverige. I valdemarsvikstrakten där vi bor brukar det vara gott om snö på vintrarna, så min förhoppning var att det skulle finnas lite snö kvar på åkrarna hemmavid när vi kom hem - så pass mycket att det skulle gå att åka längdskidor. Till min glädje fanns det också det.

En dag förra veckan lyste solen och vi tog chansen att få åka längdskidor. Det blev den sista turen för i år, för bara några dagar senare regnade det mesta bort och åkrarna förvandlades till sjöar där grågässen numera simmar.

 

 

Längdåkningstur med vissa utmaningar

 

 

 

 

Kottelek

 

 

 

 

 

 

En skidälskande familj

 

Vi är en verkligen en skidälskande familj! Min man har arbetat 11 säsonger på Totalskidskolan i Åre, en skidskola för funktionsnedsatta skidåkare. Han har skidlärarutbildning och är utbildad instruktör i snowboard, telemark, och handikappskidåkning. Jag har också skidlärarutbildning, samt är utbildad inom handikappskidåkning och har arbetat två säsonger på Totalskidskolan.

 Vår äldsta dotter Hilda fick följa med oss två vintersäsonger i Åre. Håkan arbetade då på Totalskidskolan och jag var föräldaledig. Vilken drömtillvaro vi hade! Hilda var då 2,5 år gammal och till vår stora glädje hon fastnade direkt för skidåkning. I slutet av säsongen klarade hon av att åka ner från toppen av Åreskutan helt på egen hand. Jag kommer att berätta mer om våra årevintrar i ett senare inlägg.

I år trodde vi inte att det skulle bli någon skidåkning för oss, förutom de två dagar vi tillbringade i Yxbacken, utanför Norrköping. Tiden ville helt enkelt inte räcka till. Men så tog vänner till oss ett välkommet initiativ: De undrade om vi inte ville följa med till Branäs, i norra Värmland. De bokade stuga och ordnade med maten. Det är klart att vi hängde på. Vi hade fyra soliga, underbara dagar tillsammans. Våra barn lekte och hade kul och skidåkningen var riktigt bra. Backarna var långa och  fallhöjden slår t.o.m.  Vemdalens. Från toppen hade man utsikt både över Klarälven och Trysil-, och Sälenfjällen.

Hilda som nu är inne på sin fjärde skidåkningssäsong klarade den svarta backen galant. Hon testade även att hoppa Big Jump, där landningen bestod av en stor luftkudde (annars hade hon aldrig fått hoppa). Frida fick testa några åk på pappas rygg, vilket hon tyckte var jätteskoj.

Vi hoppas att även Frida ska fastna för skidåkning framöver. I hennes fall får det bli sitski, då hennes ena ben är amputerat vid knät.


Här kommer några bilder På Hilda  när vi åkte skidor i Branäs:

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är jag igång!

Nu har jag äntligen gjort något som jag velat göra länge: starta en blogg. Det känns riktigt bra. Här i min blogg ska jag skildra livet med våra fantastiska döttrar; Hilda fem år och Frida två år. Båda kommer från provinsen Guangdong i Kina och vi hämtade dem 2008 respektive 2012.

Varför startar jag då denna blogg? Jo, jag har själv saknat en blogg av det slag som jag nu startat. När jag har kollat runt på nätet efter bloggar om adoption så handlar de mest om barnlöshet och väntan på adoptivbarnet. Andra bloggar har berättat om adoptionsresor. Jag vill berätta om livet med barnen, våra fantastiska, efterlängtade barn som äntligen finns hos oss! I en blogg gör man alltid ett visst urval ur livet. Min blogg kommer att fokusera på glädjeämnen och på barnens framsteg.

Jag hoppas att jag genom min blogg lyckas förmedla lite av den energi som våra barn har!Eftersom både jag och min man gillar friluftsupplevelser av olika slag, så kommer det att prägla min blogg. Jag kommer även om berätta om våra resor till våra barn, samt delge mina tankar om adoption och livet.

Välkommen till min blogg!