Jag önskar alla läsare en riktigt god jul! Småtomtarna hälsar också!
tisdag 24 december 2013
måndag 23 december 2013
Julstress?
Det förvånar mig lika mycket varje år: vi hann faktiskt allt vi skulle inför julen! Lucialinnet blev struket och lamporna i luciakronan lyste, klapparna blev inköpta, julkorten blev ivägskickade, granen blev klädd och det övriga julpyntet kom fram. Dessutom har barnen varit på två julfester och vi lyckades få på dem fina och välstrukna kläder. Som pricken över i:et har det blivit ett litet pepparkaksbak - dock på köpedeg, och en sats ischoklad. That´s it!
Jag hör till dem som vägrar att julstressa. För oss finns det egentligen bara två måsten inför jul: julklappar till barnen och att julpynta. Och så julmat på julafton, men den kan man ju köpa färdig: sill, lax, ägghalvor med rom, potatis och så vegetarisk korv (vi äter inte kött). Om det inte blir något mer så är det ok. Jag vill inte stå och laga mat flera dagar innan jul. Hinner vi med något mer innan jul, så är det en bonus. Jag förstår faktiskt inte varför man måste ställa en massa krav på sig själv, t.ex. att man måste koka knäck. Varför måste man koka knäck egentligen? Jag känner också mina begränsningar. Nu när barnen är små så får det räcka med minimalt med julförberedelser. Vardagen med småbarn är så krävande i sig, så jag klarar inte av en massa andra krav och måsten. Den som älskar alla julförberedelser och njuter av dem, ska förstås hålla på med dem!
Jag hör till dem som vägrar att julstressa. För oss finns det egentligen bara två måsten inför jul: julklappar till barnen och att julpynta. Och så julmat på julafton, men den kan man ju köpa färdig: sill, lax, ägghalvor med rom, potatis och så vegetarisk korv (vi äter inte kött). Om det inte blir något mer så är det ok. Jag vill inte stå och laga mat flera dagar innan jul. Hinner vi med något mer innan jul, så är det en bonus. Jag förstår faktiskt inte varför man måste ställa en massa krav på sig själv, t.ex. att man måste koka knäck. Varför måste man koka knäck egentligen? Jag känner också mina begränsningar. Nu när barnen är små så får det räcka med minimalt med julförberedelser. Vardagen med småbarn är så krävande i sig, så jag klarar inte av en massa andra krav och måsten. Den som älskar alla julförberedelser och njuter av dem, ska förstås hålla på med dem!
Idag är det dagen innan julafton och vi är hos mina föräldrar i Askersund. Jag och barnen har varit ute i det fina vädret nästan hela dagen (och nej, jag överlåter inte julbestyren åt mina föräldrar - de har samma inställning som mig)
Ha en bra jul, oavsett den blir lugn och skön, eller med fullt ös!
lördag 21 december 2013
Barnhem i dagens Sverige
Igår läste jag en artikel i Aftonbladet som gjorde mig väldigt upprörd: en pojke på 14 år som kommit som ensamkommande flykting hade fått ett familjehem som han trivdes i. Han trivdes i skolan och presterade bra. Om artikeln hade slutat där hade jag blivit glad och tänkt: "Vilken solskenshistoria! Så skönt att pojken fått ett nytt hem där han trivs." Men det var ingen solskenshistoria, Socialtjänsten i Sigtuna kommun vill nämligen omplacera pojken till ett boende för ensamkommande flyktingbarn, på en annan ort, trots att pojken inte vill det. Orsaken till att han ska förflyttas är att kommunens policy är att de hellre hittar andra lösningar än familjehem, då det är svårare att ha insyn i ett familjehem än ett HVB-hem (Hem för vård eller boende) .
Det här beslutet gör mig både upprörd och förvånad. För det första tänker jag på pojken och tycker synd om honom att han ska behöva lämna sin nya familj. För det andra så undrar jag var principen om "barnets bästa" tagit vägen? För ingen kan väl på allvar mena att det är bättre att bo på institution, än att bo i ett hem?
Adoptionscentrum har en slogan som lyder: Barnhem är inget hem för barn", och det är något jag instämmer till fullo i. En barnhemsplacering är en lösning man tar till när det inte finns något hem för ett barn. I ett hem finns generellt större möjligheter för ett barn att få sina behov tillgodosedda, att få kärlek och omtanke, att inte bara vara en i mängden.
I Sverige är det åtskilliga årtionden sedan barnhemmen stängde, och man valde att placera barn i familjehem istället. I de fall då man av någon anledning inte kan erbjuda ett familjehem, så hamnar barnet, eller ungdomen på ett HVB-hem. Ett HVB-hem skulle kunna kallas för vår tids barnhem. Till dessa hem kommer barn och unga med olika typer av problem, t.ex. kriminalitet eller missbruksproblem, och där kan de få professionell vård. Dessa hem kallas även för behandlingshem.
De boenden som finns för ensamkommande flyktingbarn är också en form av HVB-hem, men är inte behandlingshem. Jag kan förstå att det finns boenden för ensamkommande flyktingbarn/ungdomar, då det kan vara alltför svårt att hitta hem till dem. De kan ju inte svenska (till en början), de har en annan kultur, och de har ofta krigsupplevelser och andra trauman med sig i bagaget. Jag ska för övrigt snart börja arbeta på ett sådant hem och känner mig glad för det. Jag tror att ett boende för ensamkommande flyktingbarn/ungdomar kan vara en trygg och bra plats att bo på.
Jag har länge haft en fast övertygelse, och det är att det svenska samhället föredrar familjehem, framför institutionsboende, att en institutionsplacering är något man tar till när inte något annat fungerar. Den övertygelsen är sorgligt nog kullkastad nu och jag känner mig besviken. Varför ta ifrån Hossein hans nya mamma och pappa, när han inget hellre vill än att bo kvar hos dem?
Den som vill kan läsa artikeln i länken nedan:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18053310.ab
söndag 15 december 2013
Lucia
Fredag den13:e blev en bra dag för oss. Först lucia på förskolan. För Frida var det första gången som hon var med i ett luciatåg. På kvällen pepparkaksbak.
 |
 |
torsdag 12 december 2013
Första snön
Den första snön har kommit, och den har nästan hunnit försvinna också. I helgen var vi till vår gård: (Vi bor inte där - än, då den saknar vissa bekvämligheter såsom värme och vatten och avlopp.). Vi skottade och hämtade lite julsaker till lägenheten. Det var första gången som vi såg gården i snöskrud och det fick oss att längta ännu mer efter att flytta dit. Åtminstone kände Håkan och jag så. Barnen är nog för små ännu för att tänka i de banorna. Men de verkade tycka att det var roligt att vara i Ösjöfors, som gården heter, och leka i snön. Vi hoppas att de ska trivas där när det är dags att flytta dit.
Precis innan vi skulle åka hem till lägenheten skymtade vi två små tomtenissar utanför huset. De vinkade till oss och önskade God Jul.
fredag 6 december 2013
Fridas makeover: ny protes, ny frisyr, operation och så en rullstol.
Det har hänt mycket på sistone: Frida har fått en ny protes och en rullstol, och så har hon opererats. Ja, Hilda har ju och få en ny tandställning också. Det har blivit många resor till sjukhusen i Linköping och Västervik. Det känns som att vi inte gör annat än åker bil för tillfället. Men det är helt ok. Det är ett kärt besvär. Varje resa leder ju till något positivt och innebär ett steg framåt för barnen.
Ny protes: Barn växer som bekant och använder de protes så behöver protesen också "växa". För Frida var det här tredje protesen: en fick hon i Kina, och två har hon fått i Sverige under det dryga året hon varit i Sverige. Det tar sin lilla tid att tillverka och prova ut en ny protes. För det mesta behövs det göra lite små korringeringar på den nya protesen. Frida var väldigt förväntansfull när vi skulle åka och hämta hennes nya protes. När hon väl fått den var hon så glad och det kan jag förstå: hon rörde sig mycket bättre med den än med den gamla och den satt fast mycket bättre. Hon tyckte också att den var så fin: röd med vita prickar. Nedan en bild på en protes som liknar Fridas, hämtad från Skandinaviska ortopedtekniska laboratoriets hemsida. .
Nu väntar vi på att Frida ska växa 10 cm, för då har hon blivit tillräckligt lång för att man ska kunna tillverka en protes med böjbar knäled.
Ny frisyr: En förändring av det mer oväntade slaget var Fridas nya frisyr. Den fixade hon nämligen alldeles själv en kväll. Det verkar höra barndomen till att klippa sig själv åtminstone en gång. Min mamma hr berättat för mig att jag klippte grannens flicka, något som inte heller verkar vara alltför ovanligt. Med hjälp av frisören blev Fridas frisyr riktigt snygg. Det var hennes första besök hos frisören.
Operation: Frida föddes med ett allvarligt höftledsfel, vilket inte upptäcktes förrän vi kom hem från Kina. I januari i år operades hon för det och en lång och besvärlig konvalescenstid följde. Som tur var lyckades operationen och för ett par veckor sedan var det dags att ta bort skruvar och en platta från höften som sattes dit i januari. Den här operationen var en "piece of cake" jämfört med den förra. Hon blev bara inlagd över dagen, och redan efter en vecka var hon på benen igen. Men en operation är alltid en operation, och något som är jobbigt att gå igenom för både barnet och föräldrarna, oavsett operationen är stor eller liten. Om Frida har tur behöver hon aldrig mer operera höften igen.
Frida med de obligatoriska operationskläderna. Barn som opereras får dessutom ett litet lamm som tröst.
Rullstol: Då Frida än så länge inte orkar gå några längre sträckor med protesen, så behöver hon något hjälpmedel som komplement. Håkan har föreslagit att vi skulle försöka skaffa en rullstol till Frida så fort som möjligt. Barnvagn har jag tänkt skull kunna passa åtminstone ett år till, och sedan skulle hon kunna få en rullstol. Men Håkan har stått på sig och nu har Frida en rullstol. Och faktum är att det inte alls var så tokigt att ge henne en rullstol redan nu. Hon tycker nämligen att den är jätteskojig och hon är otroligt duktig på att köra den. Frida är stolt över att ha något som bara är hennes. Hilda har ju både cykel, inlines och skidor. Dessutom har den bidragit till hennes, och även Hildas självständighet. När vi är ute, så skjutsar Hilda gärna Frida och de kan dra iväg från oss. Det hände när vi var på IKEA förra veckan. Det kanske man inte ska skriva, men de båda systrarna hade närapå rally i gångarna (med full fartkontroll).
Om Frida väljer att använda rullstolen när hon blir större återstår att se. Ett annat komplement till protesen kan även vara kryckor. Det kanske kommer att räcka för henne när hon ska gå längre sträckor?
Nu hoppas jag på en lite lugnare tid framöver. Det är snart jul, men vi ska försöka ta det så lugnt det går och inte ha för många "måsten".
Ny protes: Barn växer som bekant och använder de protes så behöver protesen också "växa". För Frida var det här tredje protesen: en fick hon i Kina, och två har hon fått i Sverige under det dryga året hon varit i Sverige. Det tar sin lilla tid att tillverka och prova ut en ny protes. För det mesta behövs det göra lite små korringeringar på den nya protesen. Frida var väldigt förväntansfull när vi skulle åka och hämta hennes nya protes. När hon väl fått den var hon så glad och det kan jag förstå: hon rörde sig mycket bättre med den än med den gamla och den satt fast mycket bättre. Hon tyckte också att den var så fin: röd med vita prickar. Nedan en bild på en protes som liknar Fridas, hämtad från Skandinaviska ortopedtekniska laboratoriets hemsida. .
Ny frisyr: En förändring av det mer oväntade slaget var Fridas nya frisyr. Den fixade hon nämligen alldeles själv en kväll. Det verkar höra barndomen till att klippa sig själv åtminstone en gång. Min mamma hr berättat för mig att jag klippte grannens flicka, något som inte heller verkar vara alltför ovanligt. Med hjälp av frisören blev Fridas frisyr riktigt snygg. Det var hennes första besök hos frisören.
Operation: Frida föddes med ett allvarligt höftledsfel, vilket inte upptäcktes förrän vi kom hem från Kina. I januari i år operades hon för det och en lång och besvärlig konvalescenstid följde. Som tur var lyckades operationen och för ett par veckor sedan var det dags att ta bort skruvar och en platta från höften som sattes dit i januari. Den här operationen var en "piece of cake" jämfört med den förra. Hon blev bara inlagd över dagen, och redan efter en vecka var hon på benen igen. Men en operation är alltid en operation, och något som är jobbigt att gå igenom för både barnet och föräldrarna, oavsett operationen är stor eller liten. Om Frida har tur behöver hon aldrig mer operera höften igen.
Rullstol: Då Frida än så länge inte orkar gå några längre sträckor med protesen, så behöver hon något hjälpmedel som komplement. Håkan har föreslagit att vi skulle försöka skaffa en rullstol till Frida så fort som möjligt. Barnvagn har jag tänkt skull kunna passa åtminstone ett år till, och sedan skulle hon kunna få en rullstol. Men Håkan har stått på sig och nu har Frida en rullstol. Och faktum är att det inte alls var så tokigt att ge henne en rullstol redan nu. Hon tycker nämligen att den är jätteskojig och hon är otroligt duktig på att köra den. Frida är stolt över att ha något som bara är hennes. Hilda har ju både cykel, inlines och skidor. Dessutom har den bidragit till hennes, och även Hildas självständighet. När vi är ute, så skjutsar Hilda gärna Frida och de kan dra iväg från oss. Det hände när vi var på IKEA förra veckan. Det kanske man inte ska skriva, men de båda systrarna hade närapå rally i gångarna (med full fartkontroll).
Om Frida väljer att använda rullstolen när hon blir större återstår att se. Ett annat komplement till protesen kan även vara kryckor. Det kanske kommer att räcka för henne när hon ska gå längre sträckor?
Nu hoppas jag på en lite lugnare tid framöver. Det är snart jul, men vi ska försöka ta det så lugnt det går och inte ha för många "måsten".
Den femte fåddagen
För fem år sedan, just idag, landade vi på Arlanda. Vi var trötta, omtumlade och nyblivna småbarnsföräldrar. Våra föräldrar mötte oss på Arlanda och där, mitt i ankomsttumultet fick de se sitt nya barnbarn för allra första gången. För Håkans föräldrar var det första barnbarnet.
Första dagen hemma njöt vi av att slippa bo på ett hotellrum med allt vad det innebär som t.ex. att blanda välling vid handfatet i badrummet eller att gå och äta hotellfrukost, en i taget, eftersom dottern inte klarade av alla intryck i den stora hotellmatsalen. Tänk att ha ett kök. Tänk att få äta frukost tillsammans. Tänk så skönt att slippa klä upp sig så fort man ska göra något, att få gå runt i vilka kläder man vill. Skönt att slippa åka iväg någonstans för att skriva på papper eller ordna någon annan formalitet. Äntligen hemma!
Första dagen hemma bylsade på Hilda en massa käder - hon var ju van vid ett tropiskt klimat - och gick ut och visade henne snön som precis hade kommit.
Det har varit fem utmanande år. Hilda har verkligen satt oss på prov. Men det har även varit fem år av lycka, lycka över att hon finns här, hos oss. Denna fantastiska, begåvade lilla människa med namnen Hilda XinLian. Hilda betyder stridsmö och XinLian betyder hjärta och kärlek. Hon kunde inte ha fått mer passande namn, vår dotter.
Fem ljus i tårtan, ett ljus för varje år vi haft varandra.
Första dagen hemma njöt vi av att slippa bo på ett hotellrum med allt vad det innebär som t.ex. att blanda välling vid handfatet i badrummet eller att gå och äta hotellfrukost, en i taget, eftersom dottern inte klarade av alla intryck i den stora hotellmatsalen. Tänk att ha ett kök. Tänk att få äta frukost tillsammans. Tänk så skönt att slippa klä upp sig så fort man ska göra något, att få gå runt i vilka kläder man vill. Skönt att slippa åka iväg någonstans för att skriva på papper eller ordna någon annan formalitet. Äntligen hemma!
Första dagen hemma bylsade på Hilda en massa käder - hon var ju van vid ett tropiskt klimat - och gick ut och visade henne snön som precis hade kommit.
Det har varit fem utmanande år. Hilda har verkligen satt oss på prov. Men det har även varit fem år av lycka, lycka över att hon finns här, hos oss. Denna fantastiska, begåvade lilla människa med namnen Hilda XinLian. Hilda betyder stridsmö och XinLian betyder hjärta och kärlek. Hon kunde inte ha fått mer passande namn, vår dotter.
Fem ljus i tårtan, ett ljus för varje år vi haft varandra.
Vi firade fåddagen i vår stuga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)