I juni i år röstade den ryska Duman igenom en ny lag. Lagen innebär att inga länder som tillåter samkönade äktenskap får adoptera från Ryssland. Stoppet gäller även pågående adoptionsprocesser. Stoppet har lett till att antalet adoptioner från Ryssland minskat. Farhågan ur ett ryskt perspektiv är alltså att ett barn skulle hamna hos ett homosexuellt par. Det är alltså bättre för ett barn att stanna kvar på en institution än att få homosexuella föräldrar? Jag tror inte att man överhuvudtaget för ett sådant resonemang i den ryska Duman. Man tänker inte på de enskilda barnen och deras öden. Det viktiga är principen, att göra en markering mot omvärlden vilken syn landet har på homosexualitet.
Detta är en tragedi för de barn som redan fått träffa sina adoptivföräldrar och börjat kalla dem mamma och pappa och ett exempel på vad som kan hända när principer, istället för medmänsklighet får råda. Ett exempel på homofobi i dess sorgligaste skepnad.
I Dn.se finns just nu en artikel om ett svenskt par som är mitt i sin adoptionsprocess . De har fått träffa det ryska syskonpar på fem och sex år som skulle bli deras barn. De har gjort roliga saker tillsammans och barnen är glada över att ha fått föräldrar. Det enda som återstod i adoptionsprocessen var en rysk domstolsförhandling. Nu vet ingen vad som händer. Det som skulle kunna leda till en fortsättning av adoptionerna är att Sverige skriver på ett avtal som garanterar att inga barn hamnar hos homosexuella par.
Det finns många exempel i politiken där inte barnens bästa gått i första hand. Jag håller mina tummar allt jag kan för att barnens bästa ska gå i första hand den här gången, så att de barn som redan fått föräldrar ska få komma hem till dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar