längdåkningspremiär - Nu vet vi att det går!

 

 

Frida fick sina första längdåkningsskidor för några dagar sedan. Det var med stor spänning vi gick ut för att prova dem. Skulle hon kunna åka? För er som snubblat in här på bloggen och inte vet något om våra barn, kan jag berätta att Frida är amputerad och har protes på ena benet. Protesen har än så  länge inte någon rörlig knäled (hon är för liten för det) och med tanke på det var det inte självklart för oss att det skulle fungera med längdskidåkning. Jag var lite orolig för att det inte skulle gå. Eller: jag var rädd för att Frida skulle bli så besviken om det inte gick att åka. Hon hade ju blivit så glad för sina skidor. Men det gick! Och det gick riktigt bra. Phu, skönt. Kul! Att Frida blev glad över att kunna åka behöver jag inte säga. Det räcker att titta på bilden för att förstå det.

 

Storasyster Hilda som är sex år, är inne på sin femte säsong som skidåkare och hon börjar verkligen få in snitsen.

 

 Dagen efter premiären åkte vi till vårt framtida hem: Ösjöfors, och åkte lite skidor där. Frida tröttnade ganska snabbt och föredrog att sitta på pappas rygg, medan Hilda verkade outtröttlig.

 



Lite fika efter skidåkningen. Då huset inte är uppvärmt får vi sitta med kläderna på inne.

 

januaribilden i Norrköpings Tidnings kalender

Januaribilden i Norrköpings Tidnings kalender ser ut så här:

Det är Hilda och Håkan som spelar hockey i Flissundet, i Gryts skärgård (där vi bodde då) och bilden är tagen på dagen för ett år sedan av mig. Förra året var skridskoisarna fantastiska i skärgården, och vi åkte så ofta vi kunde. I år har det nästan inte blivit något skridskoåkande alla. Men än återstår mycket av vintern.

Bilden visar ett ögonblick i tillvaron då allting stämde och var i harmoni. För övrigt var livet väldigt påfrestande just då, med en liten Frida som var nyopererad, innesluten i ett gipspaket och som en följd av det väldigt frustrerad. Dessutom bodde vi trångt och obekvämt. Tack vare det här ögonblicket, och andra ögonblick av harmoni och lycka, tog vi oss igenom den jobbiga tiden.

Tjugondag Knut - då dansas julen ut!

Igår var det tjugondag Knut - och då är julen slut. Eller? När jag gick hem efter att ha lämnat barnen på förskolan idag, var julstämningen på topp, med nysnö och allt.

 

Och här hemma står granen så grön och grann, åtminstone någon dag till. När den är så fin och sprider sån trivsel så vill jag inte slänga ut den - trots att man ju ska.

 

Pepparkakor äter vi ett tag till. Vi har så många kvar, efter att barnen bakat den sista degen pepparkakor, och dessutom dekorerat dem så fint - efter nyår. Det man inte hinner före jul kan man väl göra efter jul?

 

 

Igår dansades i alla fall julen ut här hemma i vår by. Det är tradition att hembygdsföreningen ordnar julgransdans tjugondag Knut. Uppslutningen var stor. Det dansades, spelades dragspel och bjöds på korv. Och så kom tomten - såklart - och gav alla barn en godispåse.

 

 

 

Så då är väl julen slut för i år i alla fall.

 

2014 blir ett fantastiskt år (blink, blink)!



God fortsättning på det nya året!

Tänk vilket fantastiskt år 2014 kommer att bli! 2014 är året då allt ska hända. Allt som inte har hänt de senaste åren ska hända i år! Ja, jag vet. Varje gång det blir ett nytt år så tänker man: i år!  Men i år
är  faktiskt det år då allt händer. Tänka sig!

För mig/oss blir året så här:

Vi kommer att flytta till drömhuset (det som vi ägt i snart två år utan att ha kommit någon vart med, men 2014 händer det, eller:  måste hända, annars blir vi tokiga!)!

Jag börjar mitt drömjobb (15 januari börjar jag arbeta med ensamkommande flyktingungdomar).

Barnen kommer att göra stora framsteg (såklart! -  eller: hoppas jag)

Relationen till mannen blir bättre. Efter alla slitsamma småbarnsår, så får vi lite tid över för varandra.

Maten kommer att bli både nyttigare och godare.

Kläderna i min garderob blir snyggare (det behövs verkligen!).

Alla strumpor är i par.

Det blir ordning på alla pappershögar och jag skickar in alla viktiga papper på en gång!

Det  blir ordning på min kropp och de överflödiga kilon som smugit sig på mig under 13 år kommer att försvinna  (jag har inte börjat så starkt, utan fortsatt med min dåliga decembervana; att dricka glögg varje kväll - men vadå, året har ju precis börjat och än finns det tid)

Vi lyckas odla grönsaker, efter alla år av misslyckanden på den fronten.

Jag börjar baka - åtminstone någon gång ibland.

Jaha, tror jag på det här själv? Tro, är nog ett för starkt ord. Hoppas stämmer bättre.  Jag kan inte lova något.

Jo, förresten två saker kan jag lova inför 2014. Två saker som jag omöjligt kan misslyckas med:

1. Jag ska inte följa någon diet!

2. Jag ska inte rösta på Sverigedemokraterna i valet!


Jag hoppas att 2014 blir ett fantastiskt år för vår familj och för alla mina läsare!

Julturné

Jag ligger efter lite med bloggandet och det har sin orsak: vi har varit ute och rest. Vi har varit på en julturné. Först var vi hos mina  föräldrar i Askersund, därefter åkte vi till Håkans föräldrar i Västerås. Sedan åkte vi till vänner i Gävle. Slutligen besökte vi till min kusin med familj i Knivsta. Javisst ja, vi gjorde ju en liten avstickare till norduppland också på vägen för att besöka Håkans syster. Sammanlagt var vi borta  nätter. Det blev en del foton och det har tagit lite tid att gå igenom dem. Här kommer några av bilderna och med dem får ni följa oss på vår turné.

Julafton hos mormor och morfar. Barnen var tomtar och delade ut paketen.

Barnen fick äta hur mycket av mormors kakor de ville - för mormor.

 

Frida hjälper mormor att tända ljusen i granen.

 

På annandagen åkte vi till barnens farmor och farfar i Västerås. Faster var också med.

På promenad vid Mälaren. Inte så juligt, men fint ändå.

En av mellandagarn åkte vi till Västerås museum. Där fanns både konst- och stadsmuséet inhysta. Våra barn älskar verkligen att gå på museum - och det gör Håkan och jag också, så därför försöker vi passa på att gå på museum när vi är i någon större stad.

 

 

 

På plats i Gävle hos våra vänner Linda, Kalle och deras två små söner. Linda var Håkans och min lägenhetskompis under studietiden i Uppsala. Nu bor vi 46 mil från varandra. På övervåningen fanns ett biljardbord som fångade Hildas intresse. Kalle lärde henne hur biljard går till och hon var helt betagen.

 

Bildtexten här skulle kunna vara: "stor koncentration", eller "hur många klot finns det på bilden?"

Nu är vi i Knivsta hos min kusin med familj. Frida sitter och filosoferar en stund.

Våra barn gillar verkligen sina sysslingar. Här är det Frida och hennes syssling Thea som "utför ett litet experiment", kladdar skulle jag säga.

Pust. Det är jobbigt att vara på julturné med barn. Jag önskar att jag hade haft lite mer tid att göra som tomtenissen på bilden den här julen. Det får bli nästa jul. Då ska vi vara hemma och ta det lugnt.

 

Hoppas att ni läsare hade en trivsam jul. Jag avslutar med ett juligt självporträtt.