lördag 25 januari 2014

längdåkningspremiär - Nu vet vi att det går!

 
 
Frida fick sina första längdåkningsskidor för några dagar sedan. Det var med stor spänning vi gick ut för att prova dem. Skulle hon kunna åka? För er som snubblat in här på bloggen och inte vet något om våra barn, kan jag berätta att Frida är amputerad och har protes på ena benet. Protesen har än så  länge inte någon rörlig knäled (hon är för liten för det) och med tanke på det var det inte självklart för oss att det skulle fungera med längdskidåkning. Jag var lite orolig för att det inte skulle gå. Eller: jag var rädd för att Frida skulle bli så besviken om det inte gick att åka. Hon hade ju blivit så glad för sina skidor. Men det gick! Och det gick riktigt bra. Phu, skönt. Kul! Att Frida blev glad över att kunna åka behöver jag inte säga. Det räcker att titta på bilden för att förstå det.
 
Storasyster Hilda som är sex år, är inne på sin femte säsong som skidåkare och hon börjar verkligen få in snitsen.
 
 Dagen efter premiären åkte vi till vårt framtida hem: Ösjöfors, och åkte lite skidor där. Frida tröttnade ganska snabbt och föredrog att sitta på pappas rygg, medan Hilda verkade outtröttlig.
 





Lite fika efter skidåkningen. Då huset inte är uppvärmt får vi sitta med kläderna på inne.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar