Vår äldsta dotter Hilda fick följa med oss två vintersäsonger i Åre. Håkan arbetade då på Totalskidskolan och jag var föräldaledig. Vilken drömtillvaro vi hade! Hilda var då 2,5 år gammal och till vår stora glädje hon fastnade direkt för skidåkning. I slutet av säsongen klarade hon av att åka ner från toppen av Åreskutan helt på egen hand. Jag kommer att berätta mer om våra årevintrar i ett senare inlägg.
I år trodde vi inte att det skulle bli någon skidåkning för oss, förutom de två dagar vi tillbringade i Yxbacken, utanför Norrköping. Tiden ville helt enkelt inte räcka till. Men så tog vänner till oss ett välkommet initiativ: De undrade om vi inte ville följa med till Branäs, i norra Värmland. De bokade stuga och ordnade med maten. Det är klart att vi hängde på. Vi hade fyra soliga, underbara dagar tillsammans. Våra barn lekte och hade kul och skidåkningen var riktigt bra. Backarna var långa och fallhöjden slår t.o.m. Vemdalens. Från toppen hade man utsikt både över Klarälven och Trysil-, och Sälenfjällen.
Hilda som nu är inne på sin fjärde skidåkningssäsong klarade den svarta backen galant. Hon testade även att hoppa Big Jump, där landningen bestod av en stor luftkudde (annars hade hon aldrig fått hoppa). Frida fick testa några åk på pappas rygg, vilket hon tyckte var jätteskoj.
Vi hoppas att även Frida ska fastna för skidåkning framöver. I hennes fall får det bli sitski, då hennes ena ben är amputerat vid knät.
Här kommer några bilder På Hilda när vi åkte skidor i Branäs:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar