Tio steg framåt

Det är en stor händelse för alla föräldrar när deras barn börjar gå. Extra stort blir det om de första stegen inte är självklara, som i Fridas fall då hon saknar ett underben.Vi har sett fram emot Fridas första steg och hoppats att de skulle komma innan hennes treårs dag.

Frida genomgick en höftledsoperation i vintras och var gipsad i sex veckor. Efter gipsborttagningen var hon väldigt svag,och det dröjde flera veckor innan hennes muskler kommit tillbaka och hon var lika stark som innan operationen. Hoppet om att hon skulle gå innan sin treårsdag försvann när vi fick reda på att hon var tvungen att opereras.

Men igår hände det som vi längtat efter: Frida gick själv med sin protes! Två veckor  innan sin treårs dag! Hon höll på länge med att gå fram och tillbaka mellan oss och vi ökade succesivt avståndet. Som mest blev det tio steg. Och det bästa av allt var att hon tyckte att det var roligt!

Jag känner mig så glad över ortopedteknikerna på TeamOlmed i Norrköping, och deras arbete.  I onsdags när vi var hos dem förkortade de protesen, så att ben och protes blev lika långa. För att kunna göra det var de tvungna att ta bort den rörliga knäleden, vilket var en fördel för Frida. Hon tyckte bara att det var obehagligt när protesen böjdes. Efter den här förändringen märkte vi att Frida tyckte att det var mycket roligare att gå. Hon fick ett större självförtroende och mer stuns i stegen. Vi tänkte: Nu händer det grejer, vilket det också gjorde!