Klockan ringer 6.30. Dricker en mugg kaffe för att vakna till. Väcker barnen och gör i ordning dem. Lämnar Frida på förskolan (hon går 15 timmar i veckan, fördelat på tre dagar). Åker vidare med Hilda till Västerviks sjukhus för att besöka logopeden - en nätt resa på 8 mil enkel väg. När vi kommer fram visar det sig att jag tagit fel på dag. Som tur är kan logopeden ta emot oss i alla fall, en timme senare. Mat i farten. Vi åker hem igen och hämtar Frida på förskolan. Sedan åker vi direkt till Himlaskoj som är kyrkans barngrupp. Jag är med barnen, eftersom de behöver mig där. En kompis till Hilda följer med oss hem. Mellanmål. Barnen vill åka rullskridskor. Sätta på och ta av. Laga middag. En stunds lek. "mamma hjälp", "mamma jag är kissnödig". Dusch och hårtvätt. I säng. Läsa saga. Barnen somnar. Jag läser en bok en stund och somnar (Var var nu pappan, kan man undra när man läser det här. Jo, han var bortrest för att jobba på annan ort).
Ibland brukar jag tänka på mina kollegor som har vuxna barn. För dem har orden "en ledig dag från jobbet" en helt annan innebörd. Men de har ju haft det som jag har nu, när deras barn var små. Och jag är säker på att jag kommer att sakna småbarnstiden när Hilda och Frida blivit vuxna och flyttat hemifrån.
Tiden med småbarn är intensiv. Innan vi fick barn fick ibland höra: "passa på att njuta av att vara lediga nu när ni inte har barn". Då var ledigheten utan barn ofrivillig, och gick inte att njuta av. Tiden präglades av en lång, oviss väntan. Det är nu när vi har barn som det går att njuta av att vara själv. Ja, de små stunderna man är det. Oftast är det i bilen på väg till jobbet. Men allt har sin tid. Och nu är det småbarnstid, med allt vad det innebär, t.ex. att vakna en ledig dag från jobbet och tänka: "okej, nu kör vi!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar