Den femte fåddagen

För  fem år sedan, just idag, landade vi på Arlanda. Vi var trötta, omtumlade och nyblivna småbarnsföräldrar. Våra föräldrar mötte oss på Arlanda och där, mitt i ankomsttumultet fick de se sitt nya barnbarn för allra första gången. För Håkans föräldrar var det första barnbarnet.

Första dagen hemma njöt vi av att slippa bo på ett hotellrum med allt vad det innebär som t.ex. att blanda välling vid handfatet i badrummet eller att gå och äta hotellfrukost, en i taget, eftersom dottern inte klarade av alla intryck i den stora hotellmatsalen. Tänk att ha ett kök. Tänk att få äta frukost tillsammans. Tänk så skönt att slippa klä upp sig så fort man ska göra något, att få gå runt  i vilka kläder man vill. Skönt att slippa åka iväg någonstans för att skriva på papper eller ordna någon annan formalitet.  Äntligen hemma!

Första dagen hemma  bylsade på Hilda en massa käder  - hon var ju van vid ett tropiskt klimat - och gick ut och visade henne snön som precis hade kommit.

Det har varit fem utmanande år. Hilda har verkligen satt oss på prov. Men det har även varit fem år av lycka, lycka över att hon finns här, hos oss. Denna fantastiska, begåvade lilla människa med namnen Hilda XinLian. Hilda betyder stridsmö och XinLian  betyder hjärta och kärlek. Hon kunde inte ha fått mer passande namn, vår dotter.

Fem ljus i tårtan, ett ljus för varje år vi haft varandra.

 

 

Vi firade fåddagen i vår stuga.