Visar inlägg med etikett Vardag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vardag. Visa alla inlägg

fredag 6 december 2013

Fridas makeover: ny protes, ny frisyr, operation och så en rullstol.

Det har hänt mycket på sistone: Frida har fått en ny protes och en rullstol, och så har hon opererats. Ja, Hilda har ju och  få en ny tandställning också. Det har blivit många resor till sjukhusen i Linköping och Västervik. Det känns som att vi inte gör annat än åker bil för tillfället. Men det är helt ok. Det är ett kärt besvär. Varje resa leder ju till något positivt och innebär ett steg framåt för barnen.

Ny protes: Barn växer som bekant och använder de protes så behöver protesen också "växa". För Frida var det här tredje protesen: en fick hon i Kina, och två har hon fått i Sverige under det dryga året hon varit i Sverige. Det tar sin lilla tid att tillverka och prova ut en ny protes. För det mesta behövs det göra lite små korringeringar på den nya protesen. Frida var väldigt förväntansfull när vi skulle åka och hämta hennes nya protes. När hon väl fått den var hon så glad och det kan jag förstå: hon rörde sig mycket bättre med den än med den gamla och den satt fast mycket bättre. Hon tyckte också att den var så fin: röd med vita prickar. Nedan en bild på en protes som liknar Fridas, hämtad från Skandinaviska ortopedtekniska laboratoriets hemsida. .



 
 
Nu väntar vi på att Frida ska växa 10 cm, för då har hon blivit tillräckligt lång för att man ska kunna tillverka en protes med böjbar knäled.

Ny frisyr: En förändring av det mer oväntade slaget var Fridas nya frisyr. Den fixade hon nämligen alldeles själv en kväll. Det verkar höra barndomen till att klippa sig själv åtminstone en gång. Min mamma hr berättat för mig att jag klippte grannens flicka, något som inte heller verkar vara alltför ovanligt. Med hjälp av frisören blev Fridas frisyr riktigt snygg. Det var hennes första besök hos frisören.
 

Operation: Frida föddes med ett allvarligt höftledsfel, vilket inte upptäcktes förrän vi kom hem från Kina. I januari i år operades hon för det och en lång och besvärlig konvalescenstid följde. Som tur var lyckades operationen och för ett par veckor sedan var det dags att ta bort skruvar och en platta från höften som sattes dit i januari. Den här operationen var en "piece of cake" jämfört med den förra. Hon blev bara inlagd över dagen, och redan efter en vecka var hon på benen igen. Men en operation är alltid en operation, och något som är jobbigt att gå igenom för både barnet och föräldrarna, oavsett operationen är stor eller liten. Om Frida har tur behöver hon aldrig mer operera höften igen.

Frida med de obligatoriska operationskläderna. Barn som opereras får dessutom ett litet lamm som tröst.



Rullstol: Då Frida än så länge inte orkar gå några längre sträckor med protesen, så behöver hon något hjälpmedel som komplement. Håkan har föreslagit att vi skulle försöka skaffa en rullstol till Frida så fort som möjligt. Barnvagn har jag tänkt skull kunna passa åtminstone ett år till, och sedan skulle hon kunna få en rullstol. Men Håkan har stått på sig och nu har Frida en rullstol. Och faktum är att det inte alls var så tokigt att ge henne en rullstol redan nu. Hon tycker nämligen att den är jätteskojig och hon är otroligt duktig på att köra den. Frida är stolt över att ha något som bara är hennes. Hilda har ju både cykel, inlines och skidor. Dessutom har den bidragit till hennes, och även Hildas självständighet. När vi är ute, så skjutsar Hilda gärna Frida och de kan dra iväg från oss. Det hände när vi var på IKEA förra veckan. Det kanske man inte ska skriva, men de båda systrarna hade närapå rally i gångarna (med full fartkontroll).



Om Frida väljer att använda rullstolen när hon blir större återstår att se. Ett annat komplement till protesen kan även vara kryckor. Det kanske kommer att räcka för henne när hon ska gå längre sträckor?


Nu hoppas jag på en lite lugnare tid framöver. Det är snart jul, men vi ska försöka ta det så lugnt det går och inte ha för många "måsten".

måndag 18 november 2013

En ledig dag

Klockan ringer 6.30. Dricker en mugg kaffe för att vakna till. Väcker barnen och gör i ordning dem. Lämnar Frida på förskolan (hon går 15 timmar i veckan, fördelat på tre dagar). Åker vidare med Hilda till Västerviks sjukhus för att besöka logopeden - en nätt resa på 8 mil enkel väg. När vi kommer fram visar det sig att jag tagit fel på dag. Som tur är kan logopeden ta emot oss i alla fall, en timme senare. Mat i farten. Vi åker hem igen och hämtar Frida på förskolan. Sedan åker vi direkt till Himlaskoj som är kyrkans barngrupp. Jag är med barnen, eftersom de behöver mig där. En kompis till Hilda följer med oss hem. Mellanmål. Barnen vill åka rullskridskor. Sätta på och ta av. Laga middag. En stunds lek. "mamma hjälp", "mamma jag är kissnödig". Dusch och hårtvätt. I säng. Läsa saga. Barnen somnar. Jag läser en bok en stund och somnar  (Var var nu pappan, kan man undra när man läser det här. Jo, han var bortrest för att jobba på annan ort).

Ibland brukar jag tänka på mina kollegor som har vuxna barn. För dem har orden "en ledig dag från jobbet" en helt annan innebörd. Men de har ju haft det som jag har nu, när deras barn var små. Och jag är säker på att jag kommer att sakna småbarnstiden när Hilda och Frida blivit vuxna och flyttat hemifrån.
 
Tiden med småbarn är intensiv. Innan vi fick barn fick ibland höra: "passa på att njuta av att vara lediga nu när ni inte har barn". Då var ledigheten utan barn ofrivillig, och gick inte  att njuta av. Tiden präglades av en lång, oviss väntan. Det är nu när vi har barn som det går att njuta av att vara själv. Ja, de små stunderna man är det. Oftast är det i bilen på väg till jobbet. Men allt har sin tid. Och nu är det småbarnstid,  med allt vad det innebär, t.ex.  att vakna en ledig dag från jobbet och tänka: "okej, nu kör vi!"