Frida har lärt sig gå!

 

Frida lärt sig gå, både inne och ute. Inte bara några steg, utan hon går hela tiden, överallt och länge. Tidigare ville hon bara gå några steg och sedan var det klart och protesen skulle av. Nu  har hon förstått fördelarna med att gå och tycker att det är jätteroligt och kan t.o.m sparka boll! Sist vi var till affären, så gick hon själv med en liten kundvagn. Hon gick runt mellan hyllorna och tittade på alla varorna. Min känsla då? Ja, den är svår att beskriva.

Lyckan är stor, både hos Frida och hos mig, Håkan och Hilda. Tänk att hon skulle bli så här duktig i sommar. Det hade jag aldrig trott. Jag hade tänkt mig att hon skulle traggla vidare i höst, i samma takt som tidigare. Men inte. Helt plötsligt lossnade det och hon ville gå, gå och gå.

 



 

 

 

Här leker Frida med grannpojken Emil. Klänningen och skorna köpte vi i Kina när vi hämtade henne i augusti förra året.

 

 

  

 

 

 

 

Kitchiga karuseller och gummorna de små

I helgen var det nöje som gällde för vår familj. Min man Håkan var till Power Meet i Västerås (stor raggarbilsträff med ca 9000 bilar) och jag var med barnen till karnebåtfestivalen i Valdemarsvik.

Både Håkan och jag är förtjusta i kulörta lampor och motivlack. Visst är det lite kitchigt, men vad gör väl det? Kitch är kul. Den här dagen fick Håkan och jag vårt lystmäte när det gäller motivlack och kulörta lampor. Håkan på raggarbilarna på Power Meet och jag på Tivolit. Mitt nöje, förutom att se barnens glädje, bestod i fotografera fina detaljer. Att barnen också var nöjda med dagen behöver jag väl knappt nämna? För Frida var det karusell- och sockervaddspremiär den här dagen!

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

Hilda på den jättelika uppblåsbara rutchkanan. Visst är utsikten över hamnen fin?

 

 

 

 

Sockervaddspremiär: "jättegott" tyckte Frida.

 

"Vill inte ha mer sockervadd, ta det mamma"

Ett karnevalståg uppträdde på festivalen.

 

 



Det är inte vägen till barnen som är det viktiga.

 

Det är inte vägen till barnen som är det viktiga, utan det faktum att de finns hos oss nu. Det spelar ingen roll hur det gick till när de blev våra, huvudsaken är att vi har barn. Endel har barn i magen, andra åker flygplan och hämtar sina. Barbapa och Barbama la ägg i jorden, som så småningom blev barbabarn. Barbapapa och Barbamama hade egna ägg , andra får andras ägg... Ja, varianterna är många.

 

 

 

 

"Fåglar får ungar, mullvadar får ungar och det ville Barbama och Barbapa också ha. Därför lade de ägg ungefär på samma sätt som sköldpaddor gör." ( Barbapas resa 1971)

Fiskelycka



Vilken lycka det är att få napp! Men det är ändå inte det som är det viktigaste, det viktiga är få fiska. Det framkallar fiskelycka hos våra barn.

 

Idag fiskades det här hemma på bryggan. Resultatet blev en mört och en aborre. Barnen fick dela på aborren. Det var också lycka; detta att få äta sin egenfångade fisk.

 

Fiskelycka för mig var att få se Hildas fiskar, som hon målat under gårdagen då jag jobbade.