Lillasysters feber släppte igår kväll och hon kände sig nog lite uttråkad, så plötsligt ville hon gå med protesen, vilket hon aldrig föreslår själv annars. Och det var bara början. Sedan ville hon gå själv, utan att hålla i mig. Hon gick runt, runt i den lilla stugan, mellan olika saker som stod uppställda efter att barnen byggt koja. Därefter gick hon uppför stegen till loftet, och ner igen - med protesen! Efter det tog hon undan fler och fler saker från golvet och gick längre och längre. När hon ramlade reste hon sig, utan att hålla i något. Hon gick jättelänge. Tidigare har hon bara velat gå en kort stund. Alla dessa framsteg på samma kväll!
Helt plötsligt betedde hon sig alltså som vilken ettåring som helst, som precis har upptäckt hur roligt det kan vara att gå! Skillnaden är att Frida är tre och att startsträckan varit på ungefär ett halvår.
Lika roligt var att storasyster gladde sig så med henne. Hon hejade på, applåderade och berömde. Gissa om föräldrarna var glada och stolta över sina barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar