Igår var en dag som heter duga: 2 x utvecklingssamtal, 2 x eftermiddagsaktiviteter för barnen, besök på habiliteringen för vårdplanering av Frida, baka tårta för att fira Håkans födelsedag, packa skogskläder och badkläder. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen när det är en sån dag. Det är lätt att misslyckas med något, missa någon tid, missa något klädesplagg... Jag lyckades för att jag var tvungen. För mig är det en stor utmaning att klara vardagspusslet. Det kräver full koncentration. Jag avundas dem som tycker att det bara flyter på i tillvaron. Finns det såna människor?
Även de stressiga dagarna behöver innehålla innehålla ögonblick då allt stannar upp. Stunder då man bara ser det som man just då har för ögonen. Igår upplevde jag ett sånt ögonblick då jag körde hem från habiliteringen och upptäckte några lupiner som blommade vid sidan av grusvägen. Jag är glad att jag stannade bilen och plockade lupinerna istället för att bara köra förbi. Blommorna fick bli en födelsdagsbukett till Håkan. Förmodligen var det årets sista blombukett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar