Tuffa tröjor med tryck och annat som är på tapeten just nu!

 Ny protes till Frida

Lilltösen har vuxit och nu ska en ny protes mätas ut och tillverkas. Det blir några resor till Västervik och ortopedteknikern innan det är klart.

 Tandställning till Hilda

Hilda behöver ha en tandställning, inte för tändernas skull utan för käkens skull. Den övre käken behöver skjutas fram lite och hon har nu fått en tandställning som fixar det. Tandställningen är av det slaget som kan sättas i och ta ur och  den är riktigt cool, tillverkad i något genomskinlig plast, blå och med glitter och en döskalle ingjuten. Det är för tillfället mycket tjat: "sätt i tandställningen, den ska vara i munnen", och "var är tandställningen?". Det är inte alltför lätt att motivera en sexåring att låta den sitta i hela tiden. Tandläkaren är otroligt duktig och pedagogisk och har förmågan att uppmuntra och motivera, både oss och Hilda. Med Hilda får vi åka till Linköping, till specialisttandläkaren på käkkliniken, ungefär var tredje vecka.

 Skidåkning x 3

1. Nu har vi bokat en kortvecka i Branäs. Förra vintern var vi dit tillsammmans med en annan familj och i år blir det favorit i repris!

2. Vi fick goda nyheter när vi var hos ortopedteknikern senast: Frida kommer att kunna åka slalom stående i framtiden! Och vi som trodde att det var sitski som gällde för henne om hon skulle åka utför. "Nej då", sa teknikern. "Man gör bara så här och så här, och så sättar man in en extra del här i protesen, så funkar det utmärkt". Han hade hjälpt en annan amputerad tjej, som nu är tio år att åka slalom, så han visste att det gick. Tack och lov för människor som är duktiga på sina jobb!

3. Hilda är jätteduktig på att åka skidor och vi skulle vilja låta henne få börja träna slalom. Det är dags att ta reda på vilka klubbar det finns i närheten och om de har träning för sexåringar. Det kanske låter lite väl tidigt att börja träna slalom när man är sex, men både Håkan och jag är riktiga skidnördar med skidlärarutbildningar i bagaget, och Hilda är en riktig talang, så vi uppmuntrar henne gärna att börja träna på riktigt. Och vi tror att det skulle få hennes självförtroende att växa att få hålla på med något som hon gillar.  Naturligtvis måste träningen vara på hennes villkor.



Hilda i svarta backen i Branäs.

 Tuffa tröjor med tryck.

Just nu är det bara en sak som gäller för Hilda när det gäller kläder: det ska vara tuffa tröjor med tryck! Gärna Spindelmannen eller StarWars. Suck. Förstår inte vad det är för fel på tunikor, klänningar och blusar. Det är bara att kapitulera. Jag kan inte tvinga henne att sätta på sig kläder som hon avskyr. Kommer själv ihåg hur det kändes när man som barn var tvungen att sätta på sig kläder som man avskydde. Utmaningen blir att hitta kläder som Hilda gillar och som jag samtidigt tycker är okej. Det här med kläder är verkligen en öm punkt för oss föräldrar. Vi sätter på barnen kläder som vi själva gillar och många använder sina barn för att visa vem de själva är: "Vi är en familj med pengar och vi väljer bara det bästa", "Vi är en familj som vill leva naturligt och vi använder bara kläder i naturliga material". "Vi är bohemiska" Men vad händer då barnen inte vill vara med på tåget, då "bohembarnen" vill ha adidasoverall istället? Visst känns det i föräldrahjärtat? Jag gillar kläder i retrostil, gärna tunikor, men det går inte alls hem hos Hilda.  Men det är bara att gilla läget. Hilda har kläder så det räcker, men det är få plagg som hon gillar, så igår köpte vi några tröjor på en second hand. Hon var nöjd, och jag var nöjd med att inköpen inte grävde för stora hål i plånboken.



 

 



 Filmer med orädda hjältinnor

Just nu är flickorna helt inne på filmer som handlar om modiga, orädda kvinnor. Det är bara Mulan. Pocahontas och Esmaralda (Ringaren i Notre Dame) och Ronja som gäller. De har aldrig varit mycket för de blonda och ganska oförargliga flickor  som förekommer i fiktionen. Nej, det ska vara mörka kvinnor med mycket styrka. Som mamma känner jag mig tacksam att de har hittat förebilder, som är mörka som de, och som har egenskaper som de kan se upp till.  Extra roligt känns det att de har en kinesisk flicka från fiktionens värld att identifiera sig med: Mulan. Även om  krigaridealet i berättelsen inte är något som jag kan stå bakom, så tycker jag att hennes gränsöverskridande och ifrågasättande av rådande normer, är något att se upp till.

 Systrarna gaddar ihop sig mot oss

Vi föräldrar upplever just nu någonting helt nytt: Döttrarna gaddar ihop sig mot oss. "visst tycker du bara om mig och inte mamma", kan det låta. Lite gulligt och ganska komiskt tycker jag, och vet att det i nästa sekund kan låta: "jag tycker inte om dig, jag tycker bara om mamma" Jag är glad att syskona har hittat varandra, och ser deras ihopgaddning som ett steg i att frigöra sig från oss föräldrar.

 Kinarapport

När man har adopterat, så har man också förbundit sig att skicka återrapporter till barnens ursprungsländer. Det är olika hur många rapporter de olika länderna kräver. Kina vill för tillfället ha fem rapporter. Frida har bara varit hos oss ett år, men vi har redan fått se till att tre rapporter skrivits. Vid varje tillfälle ska en socialsekreterare komma hem och ställa frågor om barnet och barnets utveckling efter en rapportmall. Man ska även skicka med åtta bilder som visar barnet i olika situationer. Det ska vara fina kläder, det ska vara närbild,  helbild, och familjebild...  Nu dröjer det i alla fall två år till nästa rapport.

Frida på dagis - en av bilderna till kinarapporten.

 

 

Slutsats:

Det är spännande att vara förälder!