torsdag 22 augusti 2013

Skolstart med komplikationer

Sommaren börjar gå mot sitt slut och i år har den faktiskt känts lång. Kanske beror det på att den varit så händelserik: Vi har flyttat från vår lilla stuga i Östergötlands skärgård till en lägenhet i ett litet samhälle utanför Vimmerby. Orsaken till flytten är att vi köpt en gammal gård i trakterna. Vår tanke är att flytta till den så småningom, när vi fått den i beboligt skick (den som vill kan följa arbetet med vår gård i min andra blogg www.pappersbruk.blogspot.com ). Vi har haft besök och släkt och vänner. Vi har varit med svärföräldrarna till Gotland och vi har varit två dagar på Astrid Lindgrens värld. I och med flytten har vi varit utan internetuppkoppling, så bloggen har fått vila lite. Framöver kommer några inlägg om det som hänt medan vi saknat internet.

I måndags skulle Hilda ha börjat skolan, i förskoleklass, men på söndagskvällen fick hon feber. Idag torsdag verkar hon frisk, så imorgon kan det nog bli skolstart. Skolan i samhället är inte stor. Det går sammanlagt 24 barn i den. Till det tillkommer förskolan. Förutom Hilda finns ytterligare två sexåringar och hennes klass kommer att vara åldersintegrerad, en F-2-klass. Jag tror att det kommer att passa henne bra.

Lillasyster ska skolas in på dagis i september och just nu är hon heltaggad. Hoppas det håller i sig. Jag känner nämligen att det kan vara dags att lämna tillvaron då båda barnen är hemma. De är nu tre och sex år och aldrig gått på dagis. I och för sig har de bott på barnhem och har behövt vara hemma, men nu kan det vara dags att lämna hemmet, åtminstone en stund varje dag. Båda barnen kommer att vara i skola respektive dagis enbart på förmiddagarna.


 
Min snälla syster har gett barnen skolväskor. Hildas favoritfigur sedan två år tillbaka, spindelmannen, får följa med till skolan. Min syster som bor i Österrike, undrade om skolväskan är tillräckligt stor för att rymma läxorna. I Österrike har barnen stora skolväskor för att de ska rymma den stora mängden läxböcker.
 
 
När Hildas feber släppt var vi ute en stund och plockade rönnbär.
 
 

 
 

måndag 15 juli 2013

Frida har lärt sig gå!

 
Frida lärt sig gå, både inne och ute. Inte bara några steg, utan hon går hela tiden, överallt och länge. Tidigare ville hon bara gå några steg och sedan var det klart och protesen skulle av. Nu  har hon förstått fördelarna med att gå och tycker att det är jätteroligt och kan t.o.m sparka boll! Sist vi var till affären, så gick hon själv med en liten kundvagn. Hon gick runt mellan hyllorna och tittade på alla varorna. Min känsla då? Ja, den är svår att beskriva.

Lyckan är stor, både hos Frida och hos mig, Håkan och Hilda. Tänk att hon skulle bli så här duktig i sommar. Det hade jag aldrig trott. Jag hade tänkt mig att hon skulle traggla vidare i höst, i samma takt som tidigare. Men inte. Helt plötsligt lossnade det och hon ville gå, gå och gå.


 

 
 
 
Här leker Frida med grannpojken Emil. Klänningen och skorna köpte vi i Kina när vi hämtade henne i augusti förra året.
 
 
  
 
 
 
 

tisdag 9 juli 2013

Kitchiga karuseller och gummorna de små


I helgen var det nöje som gällde för vår familj. Min man Håkan var till Power Meet i Västerås (stor raggarbilsträff med ca 9000 bilar) och jag var med barnen till karnebåtfestivalen i Valdemarsvik.

Både Håkan och jag är förtjusta i kulörta lampor och motivlack. Visst är det lite kitchigt, men vad gör väl det? Kitch är kul. Den här dagen fick Håkan och jag vårt lystmäte när det gäller motivlack och kulörta lampor. Håkan på raggarbilarna på Power Meet och jag på Tivolit. Mitt nöje, förutom att se barnens glädje, bestod i fotografera fina detaljer. Att barnen också var nöjda med dagen behöver jag väl knappt nämna? För Frida var det karusell- och sockervaddspremiär den här dagen!

 
 

 
 

 

 
 
  
 
 
 
 

Hilda på den jättelika uppblåsbara rutchkanan. Visst är utsikten över hamnen fin?


 
 

 
 
Sockervaddspremiär: "jättegott" tyckte Frida.

 
"Vill inte ha mer sockervadd, ta det mamma"


Ett karnevalståg uppträdde på festivalen.
 

 


tisdag 2 juli 2013

Det är inte vägen till barnen som är det viktiga.

 
Det är inte vägen till barnen som är det viktiga, utan det faktum att de finns hos oss nu. Det spelar ingen roll hur det gick till när de blev våra, huvudsaken är att vi har barn. Endel har barn i magen, andra åker flygplan och hämtar sina. Barbapa och Barbama la ägg i jorden, som så småningom blev barbabarn. Barbapapa och Barbamama hade egna ägg , andra får andras ägg... Ja, varianterna är många.
 
 
 
 


"Fåglar får ungar, mullvadar får ungar och det ville Barbama och Barbapa också ha. Därför lade de ägg ungefär på samma sätt som sköldpaddor gör." ( Barbapas resa 1971)


Fiskelycka


Vilken lycka det är att få napp! Men det är ändå inte det som är det viktigaste, det viktiga är få fiska. Det framkallar fiskelycka hos våra barn.
 
Idag fiskades det här hemma på bryggan. Resultatet blev en mört och en aborre. Barnen fick dela på aborren. Det var också lycka; detta att få äta sin egenfångade fisk.
 
Fiskelycka för mig var att få se Hildas fiskar, som hon målat under gårdagen då jag jobbade.
 
 
 



 
 

 
 



 
 
 

söndag 30 juni 2013

Stora framsteg!

Lillasysters feber släppte igår kväll och hon kände sig nog lite uttråkad, så plötsligt ville hon gå med protesen, vilket hon aldrig föreslår själv annars. Och det var bara början. Sedan ville hon gå själv, utan att hålla i mig. Hon gick runt, runt i den lilla stugan, mellan olika saker som stod uppställda efter att barnen byggt koja. Därefter gick hon uppför stegen till loftet, och ner igen - med protesen! Efter det tog hon undan fler och fler saker från golvet och gick längre och längre. När hon ramlade reste hon sig, utan att hålla i något. Hon gick jättelänge. Tidigare har hon bara velat gå en kort stund. Alla dessa framsteg på samma kväll!

Helt plötsligt betedde hon sig alltså som vilken ettåring som helst, som precis har upptäckt hur roligt det kan vara att gå! Skillnaden är att Frida är tre och att startsträckan varit på ungefär ett halvår.

Lika roligt var att storasyster gladde sig så med henne. Hon hejade på, applåderade och berömde. Gissa om föräldrarna var glada och stolta över sina barn!

lördag 29 juni 2013

Inget särskilt, bara...

Inget särskilt idag, bara...


...en liten ledsen mun (lillasyster är förkyld och får inte följa med när storasyster går till en kompis)...


...några kajakpaddlare som paddlar förbi oss...



...en kylig vind från havet, en tröja som tas på, och klossar som läggs på varandra...


...en mamma som också vill bygga med klossar...


...några strån som vajar i vinden...
 
 
 ...en vattenkran som sätts på...
 
 

...några blommor på en äng..
 
 
Jag gillar de dagar då allt är "bara", men där ändå inget bara kan tas för givet.